Melderstein Järnbruk
- en närings födelse.
På 1600-talet upptäcktes i Gällivare-Malmberget den stora malmfyndighet som det än idag bryts ifrån. På 1730-talet gjorde Carl-Johan Thingwall den första inmutningen i Malmberget.
Jonas Meldercreutz,
Abraham Steinholtz och
Carl–Johan Thingwall bildade bolag och på 1740-talet började Melderstein Verk att byggas.
Namnet Melderstein kom från de båda huvudägarnas namn Melder(creutz) och Stein(holtz).
Efter en tid köpte Meldercreutz ut kompanjonerna men insåg snabbt att verksamheten inte var lätt att driva. Det uppstod stora problem med arbetskraft och transport av malm från Gällivare. Meldercreutz begärde då av kungen att få odla upp ödebygden mellan Luleå älv och Kalix älv. Staten biföll och det Meldersteinska odlingsdistriktet blev då 20 mil långt och cirka12 mil brett, allmänt kallat för ”furstendömet Melderstein”, större än många kungadömen i Europa på den här tiden. Nybyggare erbjöds odlingsmark och hus att bo i om de utförde arbete åt Meldersteins bruk. Nybyggare strömmade till och Meldercreutz fick en viktig roll för uppodlingen av Norrbotten. Totalt anlades inte mindre än 67 nybyggen.
Meldercreutz var en ambitiös affärsman som satte sina spår omkring Melderstein. Han byggde sågverk och gevärsfaktori i Melderstein, manufaktursmedja i Niemisel, en kvarn i Prästholm och i Strömsund anlades ett varv och ett tegelbruk. Tillsammans med bönder från Råneå byggdes ett blästerverk vid Hasaforsen. 1751 blev Meldercreutz matematikprofessor i Uppsala och från 1739 var han ledamot av Vetenskapliga Akademin. Vid sidan av sina intellektuella engagemang fortsatte han att driva Melderstein till sin död 1785.